Grådisigt.

Så var det måndag igen. Tog en trip till småland i torsdags, men fyra dagar bland kor och grisar var inte riktigt tillräckligt. Fortfarande lika trött när måndagmorgonen är tillbaka.

100-års kalas hos mormor Lenis i lördags. Festen hölls på bullerbyn, vilket tycks minska i storlek för varje nytt besök. Kanske är det jag själv som växer. Var trevligt, men drog nitlotten och fick köra hem, så ingen alkholhaltig dryck för min del. (Var iof rätt lugn fest, annat var det på 95-års kalaset, då hade jag inte velat dra samma lott). Fascinerad över att vara 100 år och fortfarande ha varenda minne väl förvarat. En skruplig gammal tant, men med en röst som kan få 80 personer att sitta med gråten i halsen under ett tal. Under kalaset drev diverse tyska turister förbi och fotograferade. Om det inte redan är allmänt känt råder det en tysk invasion i de småländska trakterna, bullerbyn i sig är en stor magnet. En mamma kom också in med sina barn och frågade om de fick hälsa på 100-åringen. Normalt brukar det vara hundar barn vill klappa.

Har en massa plugg men ingen inspiration alls. En slående reportageidé blev sågad (dels av mig själv förvisso) pga av tidsbrist och eventuella etiska dilemman, kan ju nämna att den innefattade inavel. Skulle skriva om festen i lördags, men är måttligt förtjust i idén. Ett musikreportage återstår, vilket skulle kunna bli toppen, men som vanligt är min inspiration och motivation nere på noll. Får hoppas på att det bara är måndagstristess som är orsaken. Till råga på allt, ska jag dra och jobba två timmar vid stängning. Jag som hade tänkt att bara slösa bort 24 timmar idag. Dessutom har jag satt på mig en somrig klänning och tänkte dra och ta en fika med favvofamiljen, men så blev det mulet, grått och trist. Jag är på dåligt humör.