Dazed and confused

Förvirrad Elin. Gick upp vid sextiden i morse, fick för mig att åka till skolan tidigt och göra klart lite prylar inför ett seminarie. Kom dit vid sju och insåg relativt snabbt att skolan inte är öppen så tidigt. Trodde passerkortet skulle fungera, men icke. Fick hänga på Flempans station i fyrtiofem minuter, köpte mig en torr fralla, kaffe och nya numret av Bon. Bra tidsfördriv.

Klockan åtta kom jag in i plugget och hann inte med vidare mycket plugg utan satt mest och surfade på roliga sidor på nätet. Letade också upp telefonnummer till frisörer. Har nämligen varit i akut behov av både klippning och färgning en bra tid. Mina gamla frisörer har antingen slutat eller så har jag själv lyckats prata med någon för mycket på fyllan så jag inte längre kan gå dit. Synd, för det var ett grymt bra ställe jag brukade klippa mig på. Hur som haver, efter några samtal lyckades jag få en, och sägas bör att det var deras enda, tid på Björn Axén klockan ett. Klappat och klart! Seminariet gick vägen utan ansträngning, slutade till och med tidigare så jag hann upp en sväng till sjukan där fia, joel och allis hade bildat familj. Världens finaste Allis. Jag ska bli gudmor! En snabb visit och sen iväg till tåget. För säkerthets skull kollade jag om jag fick ut cash på kreditkortet och visst... det fick jag inte! Ringde direkt till axén och avbokade tiden och skyllde på tågförseningar. Sedan blev det jakt på kreditkortsansvarige. Jag har inte missat en enda räkning så jag kunde bara inte ha blivit spärrad. (skulle vara sorgligt då jag endast haft kortet en månad eller två). Med arg röst sa jag samma sak till den bittra killen på telefonlinjen. Mitt kort var inte spärrat, det var min kod som var. Va? tänkte jag. Jag har inte slagit fel kod mer än tre ggr. Jag kan min kod utan och innan. Fick veta vilken dag koden blev spärrad, så jag grubblade på vem som kan ha stulit mitt kort ett bra tag. Hur som helst, kortet gick att använda och jag hade inte behövt avboka min klipptid.. Dock insåg jag strax därefter att jag hela tiden själv tryckt in fel kod. Dum är jag. Trallalalala.

Klippning löste sig ute i förorten, var bestämd och sa exakt hur jag ville ha det. Riktigt nöjd faktiskt, det blev ungefär till 50% som jag hade tänkt mig. Och det är positivt. Nu har jag inte ätit sedan den där lilla mackan imorse och inte har jag sett röken av något kaffe. Jag har huvudvärk, annars är jag rätt bedövad. Måste skaffa mig en skalmanklocka, när man glömmer att äta har det gått långt, men när man glömmer att dricka kaffe har det gått för långt.

Snart är det dock dags för krubb. Sedan blir det brakfest på förinvigningen av berns nya konst/film/klubb 2:35:1. Hoppas iallafall att det blir brakfest trots att jag börjar jobbet klockan nio i morn.

Livslust

Idag fick Fia och Joel en liten krabat vid namn Allis, iallafall var det namnet som var bestämt innan hon kom ut. Man vet ju aldrig om det blir bestående, men Allis får det vara tills motsatsen är bevisad.

På väg hem från jobbet satt jag och drömde på tåget. Jag var trött och halvt apatisk, som jag alltid blir efter en timmes hård träning med dammsugaren och skurborsten. Tittade ut genom fönstret och tänkte på Allis. Barn, framtid, hopp, livslust. Såg framför mig hur Joels och Fias tårar blandades med skratt efter en tiotimmars lång utmattande kamp för nytt liv. Jag vaknade upp från mina drömmar när tåget saktade in och gled fram jämte centralbron. Bilar rullade fram sida vid sida och precis utanför mitt lilla fönster befann sig en svart likbil. Från livets början till livets slut. Kontraster. Konstraster i cirklar. Är inte det vackert så vad är?

Efter lite tankeverksamhet, pepp från en vän och beslutsfattande tar jag tag i den här bloggen. Kreativitetens begäran. Har ännu inte kommit underfund med hur jag ska blogga, men får väl utgå från någon form av mindre personlig dagbok. Fast när jag väl kommer igång så brukar jag inte kunna låta bli att utelämna intima och personliga detaljer om mig själv och mitt liv. Ska dock göra en kraftansträngning denna gång för att utelämna pornografiskt material, personangrepp och en konstruerad känsloladdad internetbomb. Självironi är något jag för övrigt uppskattar.

Dagens första ämne; film. Jag har spenderat bra många dagar med att försöka ta mig igenom en film, eller serie rättare sagt eftersom det var det den gjordes som från början. Den är både vacker och ful och jag vet inte vad jag tycker om den. "Angels in America" var jag bara tvungen att köpa efter att ha sett de tre första avsnitten på svt en lördagkväll. Blev förälskad i den, men missade följande tre avsnitt eftersom jag sällan, man kan nog säga aldrig, är hemma på kvällar. Speciellt inte lördagkvällar. Under två veckor följde filmen mig var jag än gick, så jag köpte den helt enkelt. Men när den väl finns i min ägo lyckasd jag aldrig bli klar med den. Har en dryg halvtimme kvar att kolla på, men alltid är det något som stör. Filmen handlar mest om döden, kärlek och egoism, sexuella begär, psykiska besvär, religion och människans blindhet. En hel del filosofiska tankar, vilket kan vara både tilltalande och förvirrande. Ska se till att kolla klart på den snart tror jag och eventuellt så kommer den då visa sig ha ett helt annat budskap än vad jag hittils lyckats tolka.
Om jag rekommenderar den? Ja. Och nej. Skådespelarna är både stora och jävligt bra. Och jag kommer aldrig att glömma en enda sektion av denna femtimmars rulle. Men vissa bitar blir för mycket teater och det är nog vad som gör att jag inte riktigt kan älska den fullhjärtat.

Angående film så är det mycket sådant nu. I veckan börjar filmfestivalen och jag är volontär på deras presscenter. Skoj med film, men tråkigt att min kalender är fullbokad och jag inte kommer hinna se mer än ett fåtal. Om ens någon. Så mycket för gratisjobb.
Fick en inbjudan genom Ida (jaja, jag var vännen som alltid får medtagas, inbjudan var inte till mig) till en stor fest på Berns på fredag där de har något stort filmfestande under helgen. David Lynch ska tydligen vara en av hedersgästerna. Men det tror jag på när jag får se det. Filmer ska också sändas på plats under kvällen. Kan bli grymt.


Jag har en hund. Jag glömde honom imorse. Ute. I fyra timmar. Har fått tränga ihop mig hos mina föräldrar senaste halvåret (skulle vara provisoriskt, men jag hade ingen aning om att ett halvår redan har gått förrän jag började räkna på det). Egentligen är det deras hund. Charlie, som hunden heter, släppte jag ut på tomten i morse och sprang sedan själv iväg till skolan. Sägas bör också att det var ca fem minusgrader, iallafall var det kallt som satan. När jag kom hem igen var han gladare än gladast, men hämnades genom att hoppa upp i min säng och gnugga in sin feces i mina kläder. Bara att sätta igång och tvätta.

Kanske kan man lägga in bilder här också. Det kanske vore nåt. Denna blogg ska bli min nya hobby. Min alldeles egen nördhobby.

Yes. Dags att kila.