Pissigt.

Lite småtjurig för tillfället. Alternativt kan man kalla mig för bitterfitta. Min nästan religiöst tacksamma attityd försvann till förmån för surskallen Elin som är bitter, grinig och ledsen. Alldeles lagom till jul. Men denna gång beror det med all säkerhet på mina nya hormonpiller jag fick för mig att prova. Har verkligen ingen tajming med sånt. De gånger jag befinner mig i en relation skiter jag i hormonerna, men nu när jag mer eller mindre gått i celibat får jag självklart för mig att det kan vara bra att börja knapra hormoner för att undvika graviditeter. Någon tycks visst ha missat sexualundervisningen i mellanstadiet... Oavsett orsak så är jag sur och sur som jag är blev jag självklart mer sur när alla andra jublade över godkända tentaresultat. Jag ville ju ha dubbelt upp, tyckte dessutom att jag var förtjänt av det. Men icke. Av fyra möjliga poäng kammade jag hem två och ett halvt, dock med ett fint plus vid sidan av. Vem fan bryr sig om ett plus i sammanhanget? I morgon är jag nog glad igen men tog ändå beslutet att skippa tentan som är på fredag. Igen. Sket nämligen i samma tenta för ett år sedan. Tar den i januari, sade jag då. Tar den i januari, säger jag nu. Andra gången gillt hoppas jag. Defintivt inte tredje.

Well, man kan inte få allt här livet och man ska vara glad över det man ändå har. Som nu: en stor soffa, 7 avsnitt entourage och ett par underbart fula mjukisar. Nice.

Snabba cash.

(Fem minuter senare).

Snabba cash? Jag skaffade jobb som lagerarbetare nu. Börjar om två timmar. Jag är grymt bra.

Totalrenovering.

Nu ska det renoveras. Bort med alla bruna fläckar, håliga ytor och nedskavda kanter. När jag är klar kommer det riktigt lysa vitt och nytt om mig. Ja, om mig och inte om mitt hem för det är jag som ska renoveras. Har gömt mig för tandläkaren i tre, fyra år men efter att en tand inte bara gått av utan också bivit en kaffe-copy-cat, åtminstone till färgen, tog jag mod till mig och bokade en tid hos en ny tandläkare. (den gamla var orsaken till att jag gömt mig: rotfyllning utan bedövning och ett tjugotal bristfälliga lagningar som kostat... hmm.... ja, pengar).

Hur som; halv sju satt jag med borrar och speglar i gapet och inväntade domen. Kände mig minst sagt lite illa till mods när jag tvingades lyssna till alla "B55 komposit fyllning karies, B54 fraktur komposit, B53 kompsit karies sekundär...". Det är oundvikligt att inte få dåligt samvete när man (jag) är hos tandläkaren. De, liksom frisörer som synar kluvna hårtoppar, genomskådar alltid bristande användning av tandtråd eller allt för mycket småätande. Taskigt samvete kan jag ha med all rätt för nu är det som sagt klart för totalrenovering. Inte nog med att jag får köpa mig en klump porslin för ett par tusenlappar, jag ska dessutom borra och spackla på gegg på ytterligare ett par gaddar. Totalt kommer min munrenovering kosta en hyfsat bra månadslön vilket vore nog så trist om man hade en sådan. För mig; stackars fattiga student som slutat jobba, har en förkärlek för skor, kläder och rödvin, återstår inte mycket mer än att ringa en vän. Använda en livlina, säga snälla och kanske ta ett lån. Och för vad egentligen? En biljett till amazonas? En dykresa i röda havet? Ett minne för livet? Nej, utan för ett par timmars dregglande i en lädersits hos tandläkaren. Livet borde verkligen vara roligare än så.

They call me genius.

Normalt sett brukar jag köra 55 minuters plugg, 5 minuters break. I dag blev det tvärtom: 55 minuters break, 5 minuters plugg. Allt eftersom dagen lider mot sitt slut kommer också mina höga tankar smygande. - Inte behöver jag plugga, inte. Jag kan allt ändå! Men inte alls. Jag kan inte alls allt ändå. Troligtvis kan jag inte ens en tiondel av det jag borde kunna. Jag måste börja bli lite ödmjuk inför mina studier och inte tro att jag kan vara expert inom ett område bara för att jag kan skriva och säga en massa skit som folk allt som oftast tenderar att köpa. Det är, ordval efter studieval, helt enkelt inte hållbart.

Så vad gör jag? Jo, jag tar återigen en 55 minuters paus. När 50 minuter närmar sig får jag en snilleblixt och skriver ner vad jag tror jag kan behöva lära mig. Jag läser under 5 minuter och sätter mig sedan framför datorn - med msn, facebook, blogg, skype, tradera. wikipedia och hotmail konstant i kikaren. Precis som vattnet som aldrig kokar när man tittar på det händer det heller aldrig något på nätet då man likt en besatt klickar på uppdateraknappen. Ändå gör jag det.

Men vänta nu. Tillbaks med självkritik och pluggångest. Precis just nu ringde telefonen, miss J intygade till min stora glädje att enligt viss studieteknik så ska man helst inte läsa en endaste rad dagen före tentamen. Den dagen är nämligen till för hjärnan att bearbeta. Så nu kan jag andas ut. Min hjärna bearbetar och jag gör rätt i att lämna den i fred. Jag kan med gott samvete fortsätta spendera kvällen med långa pauser och enorma matintag (det sista har jag dock inget belägg för att det skulle vara bra studieteknik, men tycks dock vara en konsekvens av det hela). Jag kommer definitvt kamma hem en fullpoängare i morgon. Jag är lika bra som jag först trodde. Oslagbar, smart. Ja, ett jävla geni är vad jag är. Tack för uppmuntran J. Kanske ska gå ut och fira redan nu. Jag menar, varför vänta med tentaöl till i morgon då hjärnan ändå behöver blir lämnad åt sitt öde i kväll. Jo, en stor stark på det här och sedan kommer jag vara redo att möta morgondagen. Superkraften är tillbaka. You go girl!

Stackars, stackars mig.

Så var den tillbaka. Självömkan. Efter tre härligt stabila veckor främst karaktäristerade av en innerlig tacksamhet för allt som är värt att leva för slog självömkan ner som ett bombnedslag för knappt en timme sedan. Om än en något flyktig sådan, men likaväl så är det mig det är synd om nu. Men är det så konstgt då? Tenta på freda och jag har spenderat 11 timmar i en orange snurrstol i plugget och sträckläst två miljöpolitiska böcker på ca 400 sidor vardera. Den sista boken var bara ett dagslån och eftersom jag tydligen inte var kapabel till att sträckläsa 800 sidor böcker har jag med mig 200 kopierade A4-papper hem. Sade jag att jag läser m i l j ö p o l i t i k. Men jag om någon vet att det är en myt att leva som man lär, så lite träd får helt enkelt ta konsekvenserna av att jag inte lyckats plugga i tid. Hur som helst, att behöva sitta 11 timmar (Minus en mackarast på 10 min) på en snurrstol kan få vem som helst att känna självömkan. Som om det inte räckte så drabbas jag självklart av översvämning en stund innan det är dags att åka hem. Hade senaste tiden börjat tro at jag hade en bulle i ugnen, i övrigt något jag tror varje månad dagarna innan mens. Men inte var det någon bulle där inte (hade varit lite förvånande om så vore fallet med tanke på min senaste tids ointresse för partnerskap, men mirakel sägs ha hänt förr om man får tro 'baby Jesus'), något mina nya jeans blev varse om långt innan det gick upp för mig vad som hade hänt. Efter en halvtimmes skrubbande på toan övergav jag Södertörn och bestämde mig för att bryta löftet om chokladförbud på vardagar och nyttig middagsmat. En stor marabou chokladkaka, en liter glass (med chokladsås), en fet pizza och en mycket tilltalande soffa är vad jag ska ha. Nu, nu, nu.



(Efter att jag gått ner i mjukisbyxor till konsum).

Ludna pälsar.

Förra veckan var jag hos farmor och passade på att rota lite på hennes vind. Var på jakt efter ett soffbord men kom ut med en alldeles underbart len pälshalsduk. Mink kanske, vad vet jag om saken? Hur som helst. Den klädde mig grymt bra så jag behöll den. Inte helt utan samvete, men jag övervägde mina alternativ och ståndpunkter och kom fram till att det är bättre, mer etiskt korrekt, att använda den ludna lilla scarfen än att inte. För det första: Det vore väl ändå helt meningslöst att låta pälsen ligga och ruttna oanvänd på en gammal vind, då har den stackars kraken fått sätta livet till helt i onödan. Ja, fullkomligt meningslöst. För det andra, med dagens miljö och resursproblem i bakhuvudet, vad motiverar ett ställningstagande som sätter eld på fullt användbara material och som leder till nyproduktion av andra?

Jag ser ett stort etiskt problem med att jag, istället för nyttja den redan tillverkade halsduken, går till H&M och köper en nytillverkad halsduk i bomull. Den nya är nämligen inget att föredra. Djurens rätt i all ära. Men vad hände med att värna om människors rätt? För att inte ens nämna vår kära moder, planeten jordens rätt. Någonstans, kanske i Uzbekistan, sitter en stackars (nja tusentals) små knodd och knycklar med bommulstrådar för en ynka brödbit som lön. Dessutom är bomullen troligtvis odlad någon annanstans med skadliga kemikalier och bekämningsmedel -skadliga både för naturen och för de stackars slavar som tragglas med den. Till detta tillkommer självklart effekten av vår globala fria handel. Fraktkostnader för klimatet. Utsläpp och koldioxid. Piloter som hämtar och lämnar varor; kanske vapen i syd och mat i nord. Transporten öppnar dörrarna för en helt annan typ av handel. Människohandel. Prostitution. Ingenstans har i alla fall jag sett så mycket försäljning som längs Europavägarna. För att inte tala om vad som sker på plats i utvecklingsländerna.

(För det tredje så skulle en nyproducerad halsduk kosta mig cirka 200 spänn. Farmor var schyst av gav mig minken helt gratis. Kanske ett övervägande argument.)

Det som börjar med min päls slutar någon helt annanstans. Det slutar i värderingar och ideologier. Min päls är len, fin och gammal. Självklart är det grymt att flå en stackars hare för hans yttre. Idag. För idag (läs i Sverige) har vi djurens rätt som en punkt på vår agenda, vi har i stort accepterat att djur är kapabla till att känna smärta och därför ska vi inte flå dem för hårets skull. Men vi har också human rätt. Likaså naturens rätt och ett mål som säger att kommande generationer ska få leva utan att begränsas av dagens levnadsätt. Hört talas om hållbar utveckling?

Ju mer vi ser av konsekvenserna, ju mer medvetna vi blir, desto längre bort från hållbar utveckling tycks vi komma. Hur vi än gör kommer vi nog alltid känna lite moment 22. Slutar jag handla H&M:s barntillverkade kläder så kanske barnen måste prostituera sig i stället. Slutar jag använda second hand och päls så stödjer jag nytillverkat och konusmtionen. Köper jag min nilaborre så får en del av Afrikas kvinnor fortsätta underhålla ryska piloter vid transporttillfällena. Köper jag den inte förlorar många jobbet och infrastrukturen kanske går ner. Livet är orättvist. Men man får med hjälp av sina värderingar göra det man kan för att det ska bli rättvist. Det gäller att hitta sina egna gränser. Vad är rätt? Vad är fel? Disskutera. Ifrågasätt. Sätt dina gränser och gör vad du kan.

Jag sätter min gräns vid min lilla, ludna halsduk. Ska bära den stolt (och livrädd för alla (tunnelseende) söderkids).