Drömmar.

Gårdagen kan summeras i ros för min del. Bjöd på middag med stek, rödvinsås och potatisgratäng. Något som var uppskattat och otippat av alla. Forsatte med rött in till småtimmarna och kom in på drömmar. Att ha drömmar eller att sakna drömmar. Att säga "jag vill bli..." eller "jag vill åstadkomma..." är inte lika självklart för alla. Själv är jag relativt klar med mina drömmar, men vet inte vilka som är mål och vilka som är fantasier. Att skriva är både min dröm och mitt mål, men målet är nog inte detsamma som drömmen. Om jag drömmer om en bok så är målet landsortspress. Men om jag frågar mig vad jag är bäst på är drömmen ett säkrare val än målet. Och vad händer om man förverkligar sin dröm? Kan jag hitta på nya? har jag fler på lager redan kanske som jag inte vet om? Eller ska jag göra som de andra och nöja mig med att inte ha några stora drömmar. Men jag lider ju tidvis av något slags storhetsvansinne så jag tror drömmar är en del av mig.

Är snurrig i huvudet idag. Har stått och gått på filibabba en hel dag utan en endaste rast. Klockan fyra var jag så slut att jag darrade. Kanske inte så smart att gå en hel dag utan en endaste matbit. Vid stänging drog jag igång hög musik för att slippa höra min egen fåniga röst i hjärnan som ekade "hej, hej, tack så mycket". Om och om igen, samma fras en hel dag. Till slut blev jag förbannad på mig själv. Kom med något nytt för fan. Men vad ska jag säga? Tja, shysst att du kom hit? Nej, det blir samma uttjatade fras med ett tonläge snäppet högre än normalläget. Ska inte prata något mer nu. Och verkligen inte med den äckliga servicerösten. Folk i serviceyrken pratar inte normalt. Och jag drar alla över en och samma kant.