Dessa vackra ögon.

Jag blev kär igår. Likt en fjortis som faller pladask för en pojkbandsmedlem blev jag helt torsk på Thomas Järvheden och hans glansiga ögon. Drömde mig bort under Stockholm Live-inspelningen och blev plötsligt den blonda mittemellan tjejen han sjöng om och ville ha i sin fejkade-fejs sång. Naivt måhända och lika naivt att tro att jag är den enda som fantiserar om romantik med scenfolk. Syrran visade sig vara torsk på precis samma ögon som jag själv. Får traska vidare i slasket efter min egen drömprins med mantrat "vad är en bal på slottet" på repeat i skallen.

Stockholm Live var toppen. Måns Möller steg en aning i mina ögon, har inte riktigt gillat honom. Kan bli lite konstlat allt för ofta, har å andra sidan bara sett honom på TV och den fasansfullt ruttna Time Out. Och våga inte påpeka att det är jag själv som saknar humor. Jag är bara en svårflirtad publik. (nja, kanske inte när det gäller Thomas Järvheden...)

Ikväll är det heroes som gäller. Iallafall hoppas jag att det blir så. Är helt torsk på superhjältarna. Är även såld på Peter Petrellis (Milo Ventimiglia) varma ögon och heta leende också. Dessvärre har jag en känsla av att han har fula tummar. Måste undersöka saken närmare ikväll. Laddar för avsnitt femton!

Nu ska jag försöka knåpa ihop en artikel från en presskonferens jag nyss var på. Intressant ämne, spelberoende ynglingar. Får se om jag tar tag i mitt fasansfulla liv och faktiskt säljer skiten för en gångs skull.