Söndagsdepp.

I fredags tog jag mod till mig och drog på en så kallad partykryssning för första (sista?) gången i mitt liv. Var precis som förväntat; fulla förortare och andra idioter. Jag och fyra Filibabbatöser lyckades iallafall hitta ett par mer eller mindre respektabla individer att fördriva tiden med. Efter en hel del taxfreeöl, billiga drinkar, shots och dans stängde båtens sista ställe och tillsammans med fröken S drev jag runt på olika efterfester och korridorshäng fram till frukostbuffen. Om övriga resenärers mål är att få med sig en sängkamrat , vilket verkar vara en enkel bedrift oavsett hur du är eller ser ut, var vårt mål att hamna i fyllecell. Misslyckades totalt. Men en vacker soluppgång och tung baksmälla lyckades vi åstadkomma. Inte fy skam det heller.

På lördagen kraschlandade jag på soffan klockan fem. Skulle vila en timme innan jag bestämt träff med malson och co. Vaknade sju timmar senare och hade ett flertal mess och missade samtal. Fördrev tiden vid internet en timme innan jag tog några insomningspiller för att undvika att vända på dygnet. Uppe vid ottan i dag och har i stället för att plugga roat mig med att rotera varenda möbel. Det blev ingen bra ommöblering så nu ska jag flytta tillbaka allt. Suck. Ytterligare en suck för tystnaden här hemma. Sambon har lämnat mig. Och Filibabba har gjort likaså. Jag är ensam, utan arbete och rastlös. Men jag är ju fri, och fri är väl vad alla vill vara.