Sinnesrik

Igår lekte jag och herr ex på "den sinnesrika människan"-utställningen på naturhistoriska. Mycket roligt. Blåste på en pingisboll och häpnade över mina lungors enorma kraft. Till och med herr ex var imponerad över den stackars tobaksrökande tösens reslutat. Men när jag sedan blåste i en mätare avslöjade den att jag hade 12 procent sämre lungor än jag borde ha. Attan. Även hjärtat mitt var lite ur funktion. Om man normalt ska ha drygt 75 hjärtslag per minut hade jag närmare 100. Och jag var avslappnad. Efter lite diskussion kom vi fram till att det säkert beror på att jag haft en del på schemat, men att semstern om två dagar kommer att få ner pulsen till knappa 10/min. Lätt.

Appropå hjärtan så har jag ett stort sådant, då inte bokstavligen. Men jag är faktiskt både generös och omtänksam. Härom kvällen skulle jag leka barmhärtig samarit och väckte en ung stackars karl som somnat mitt på götgatan. Dessutom lagade jag hans mobiltelefon som låg utspridd i flera bitar. Lillen kom och hjälpte till också, även hon besitter ett stort hjärta. När hon dock insåg att det inte var en vanlig hemlös sa hon "Men Elin, det där är ju ingen uteliggare; det är ju bara ett vanligt fyllo". Även sådana behöver ett handtag ibland.

Dock tycks de flesta tro att jag inte alls är vidare känslofull. En kall liberal sate; ta hand om ditt så tar jag hand om mitt. Och jag kan tydligen knappt kramas. En grabbig dunk i ryggen är mer min stil. Kärleksförklaringar är sällsynta. När jag en gång i tiden blev seriös med herr ex och för första gången sade den mycket missbrukade frasen "jag älskar dig", lade jag till "på mitt sätt och det betyder att jag kan dö för dig och om jag någon gång skulle säga att jag hatar någon så betyder det att jag önskar livet ur den människan". Så egentligen rymmer nog mina känslor mer än andras bara att jag inte visar dem vidare ofta. (Igår fick jag höra att jag generellt kan vara kylig som person och vägrar att släppa in människor, det är nog därför jag förklarar detta här, även om jag här är allt annat än kylig. Däremot kanske en långsint tjurskallig besserwisser som måste få sista ordet oavsett var och när det sägs).

På lördag peppar jag för en stor förfest och utgång på sommarställen. Tagit ledigt på söndagen bara för att få gå ut nån gång utan att knata iväg till jobbet klockan nio. Men som alltid då jag föreslår något är folk panka alternativt trötta så det blir Fröken Julie på parkteatern i stället. Fast efter det blir det utgång. Ensam. Jag har inga vänner.