Dödligt tramp.

Fixat en cykel. Är nog första gången jag cyklar i Stockholm och är aningen nervös för vad som komma skall. Höll endast till på trygga söder idag men när jag framöver ska ta hojen till jobbet på andra sidan stan blir det knappast riskfritt. Och inte är det bilarna jag är rädd för. Cyklisterna i den här hålan kör ju som om de var mitt i upploppet för Tour de France. Framåtlutade med full utrustning och i en hastighet som får väskorna at blåsa ur händerna hos förbipasserande. Så om jag helt slutar skriva beror det inte alls på brist på motivation eller lust. Troligtvis är jag bara död och begraven.

Än så länge rinner dock blodet i ådrorna på mig och jag njuter av mina två semesterdagar så här i början av veckan. Har man jobbat nio dagar i sträck kanske det egentligen är en normal helg, men jag som sällan är ledig ser detta som semester. Tog en heldag vid Sickla sjö igår och upptäckte att den vita magen inte alls var lika slim som i fjol. Fast när en solbränd muskelknutte a la gorilla traskade förbi i tajta speedos kände jag mig rätt nöjd med min egen bleka påse under bysten och bestämde mig för att en bulle då och då inte är så illa. Plaskade lite i vattnet, löste lite kryss och låtsades sedan läsa lite ur Orakelnatten medan jag lät ögonen falla ihop bakom glajorna. Sedan tog jag en prommis hem innan jag begav mig för att suga ur det sista av solstrålarna på mosebacke. En riktigt vacker dag. Klockan 21 slutade den dock då jag insåg att jag lyckats bränna allt för mycket pengar under månaden och behöver hålla i slantarna i ytterligare några dagar. Varför ska allt jämt handla om pengar? Och varför måste jag älska att spendera dem?