Tempoökning.

Efter ett långt jullov från bloggen har jag bestämt mig för att inte sluta skriva helt. Även om slutet var inom räckhåll. Känns så trist att surfa runt och aldrig lämna ett endaste fotspår av mig själv. Så jag fortsätter min självutlämnande bibelskrift. Men jag gör så mycket mer. Jag har precis övergett min inbitna attityd att "livet löser sig av sig självt". Det verkar inte vara så. Därför tog jag tag i livet och köpte mig en resa till Indonesien häromdagen. Gav bort lägenheten i present och lånade pengar av CSN. Har en del att styra upp innan dess, även om jag minst sagt är seg på att komma till skott. Praktikplats skulle ha varit fixat och klart vid det här laget för om jag inte blir slaktad i Indonesien så är tanken att jag ska gå på min praktik direkt vid hemkomst. Skrev en lista på potentiella praktikplatser i går, blev drygt 10 stycken. I dag ringde jag faktiskt. Tog mig 6 timmar och i ärlighetens namn har jag endast klarat av att ringa på fyra stycken. Men fick postivt gehör redan vid andra även om jag på det får klara mig utan praktiklön. Vad väger tyngst: pengar eller erfarenhet? Jag vet dock redan svaret på det, även om jag är allt för kåt på cash för tillfället (egentligen ett mer eller mindre konstant tillstånd för min del).

Utöver mina framgångar med att ta tag i min sista termin som student har jag alltså bestämt mig för att checka ut. Läget är underbart, men lyan är stor och kostandskrävande så jag tar mitt pick och pack och drar mig från söder till angränsande kungsholmsort. Det är inte helt klart än, men eventuellt är det så det blir. Dessutom är jag hellre anländer jag hellre som hemlös än att jag åker runt som pank.

Kort uppdatering. Mest till för att få loss häftmassan under fingrarna. Nu ska jag ringa tillbaka en av de fyra praktikplatser. Killen var inte där tidigare.