Tog en taxi hem igår/idag och åkte förbi en stor samling ambulanser och poliser vid skansbron. Där det bara finns en massa fabrikslokaler och liknande. Jag och min taxichaufför kom överens om att det säkert var ett ställe där poliser och ambulanser tar en kaffe mellan utryckningarna. Teorin var egentligen inte min, men jag tyckte taxichaufförens tanke om att inte tänka negativt om andras öden var fin. Gick därför med på att det var en rastplats. Fortsatte resan och med min tillfälligt(?) taskiga ekonomi satt jag och stirrade på mätaren när den tickade. Ett, två, tre, stanna tack! Sedan stängde han av mätaren och då satt vi och pratade i drygt en kvart. Om tunga ämnen; rätt och fel, livsfrågor och filosofi. Ja och en hel del MC-gängspolitik. Inte första gången jag leker psykolog med taxichaufförer. Och antagligen inte heller den sista. Oftast är de betydligt vettigare än alla idioter man möter på krogen och ett bra avslut på en utekväll.
Så blir det dagen efter. Först känns allt okej, men sedan börjar man tänka igenom gårdagen. Och ja. Ett litet snedsteg råkade jag göra. Blev trött på någon jävla fjant på McDonalds (inte vet jag vad jag gjorde där för det smakar skit varenda gång). Faktum är att jag råkade ge killen en liten örfil, väldigt lätt men ändå en örfil. Tyckte samtidigt synd om hans polare som såg lite vilsen ut med sitt sällskap och inte alls verkade uppskatta fjantens humor. Hur som helst gjorde jag fel. Örfilar är inte okej. Förlåt käre fjant.
Dagen efter förkastas också taxichaufförens teori om rastplats. Min sambo berättade nyss att det var någon om föll från ett tak i hammarby sjöstad tidigare idag. Kollade upp det och såg att en ung tjej och två killar i samma ålder klättrat upp på ett fabrikstak och plötsligt rasat ner. En av dem blev kvar och såg sitt sällskap falla. Vet inte vem man helst skulle vilja vara, men inser att det är jävligt lätt hänt att man rasar. Med lite alkohol i blodet lockar både utsikter och äventyr och i vårt hårt reglerade land tar vi varje chans att göra något utöver det vanliga. Något otillåtet. Något spänannde. Något som tillfredställer. Får vara tacksam över att man inte rasat själv än, men med min olycksstatistik är det kanske bara en fråga om när. Ska hur som helst dra lärdom av detta och hålla mig borta från tak. Rest in peace.
lördag, augusti 04, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar