Mina femton.

I dag börjde min karriär. Ja, tv-karriären och det kan nog bli mina sammanlagt 15 minuter i rampljuset. Klockan sju på morgonen befann jag mig åt helvete långt ut på vischan, tog en hel timme från sjöstaden och fick inte bara uppleva Stockholms tvärbana utan också Roslagsbanan. Hade jag haft lite energi kvar nu borde jag passa på att prova Nockebybanan när jag ändå är i farten. Men man blir rätt trött av all uppståndelse, så den spar jag till en annan gång. I rampljuset befann sig jag, ett par statister och Stig. ICA-Stig. På med pudret, styla håret och posera. TAGNING! Kameran rullar, håret flyger i slow motion. En blick åt sidan, ler. Vinkar åt Stig, säger hej och går till kassan. Drar mina repliker, imroviserar lite. Regissören gillar det han hör. Vi kör på min version. TAGNING TVÅ! Kameran rullar på, blicken åt sidan, vinken till Stig, kassan, replik. Efter fjärde tagningen sitter det. Lite blommor, autografer, kaffe. Sedan rullar mattan ut, jag skriver under på kontraktet om evig trohet till uppdragsgivare och får med mig en check på ett par lakan. Någon skriker. TAGNING! Jag vaknar plötsligt till liv. Står ca trehundra meter bort från kameran i den grådisiga dimman och huttrar. Killen till höger om mig börjar gå och jag ilar efter. TACK. Gå tillbaka, omtagning. Vi gör om det. Går fram. Stannar igen. Går tillbaka. Omstart. Går. Stannar. Vänder. Går. Stannar. Väder. Så håller vi på i en timme. Sedan är det över. Vi får skjuts tillbaka till studiolokalerna, skriver på papper, inkaserar skrammel i statistgage och ser fram emot en timmes resväg tillbaka in till stan. Kanske kommer min mössa att synas i bild. Den är svart, så håll utkik.