Allis med is.

I dag ska jag ner på dop i Motala. Fröken F skulle hålla det litet och jag var en de fyra inbjudna, bortsett från familjen. Sedan hände något, för nu är vi närmare 20 personer som ska åka ner och trängas som packade sillar. Tror att det finns sex sängar, så det blir till att sova på golvet. Men finns det hjärtrum finns det oftast stjärtrum.

I går for jag på jakt efter doppresent. Enligt planen skulle vi köpa en brio tågräls, en flaska vin anno 2006 att lagra i arton år, en "min första bok" och eventuellt en "lär-dig-gå-vagn". Jag var inköpsansvarig vilket resulterade i att planen föll. Har ni sett vad mycket roligt som finns på NK:s leksaksavdelning? Hängde där i nästan en timme och var på väg att spåra rejält. Lyckades dock sansa mig och gick till kassan med ett rödlackat piano (lite retrostuk, helt fantastiskt), marackas, tamburin och något mer musikaliskt. Hade inte bränt tillräckligt med pengar så med ett piano i famnen sprang jag över till akademibokhandeln och införskaffade "barnkammarboken", version ett med medföljande cd. Vinflaskan anno 2006 hade jag gett mig tusan på att ha så vi knatade in på bolaget och bad om hjälp. Hjälpkillen var dryg och sade att det bara är portvin som har så lång lagringstid som 18 år, vilket jag vet är en lögn tack vare mina strålande förundersökningar på bolagets fantastiska hemsida. Men vågade inte sätta mig på tvären och inte heller slänga ut multum för portvin så jag tog mitt piano och gick därifrån. Resterande hundralappar spenderade jag på designtorget; en pekbok med elvismotiv (var tvungen att fortsätta på mitt musiktema). Så Allis får ingen silversked att spara på resten av livet, men däremot ett piano a la pygmé och förhoppningsvis ett genuint musikintresse. Eventuelt får hon även dras med tinitus en livstid.

I morgon är dopet, i dag är förfesten. Jag är fadder, 1,2 eller 3 beroende på hur man ser det. Det är rätt stort oavsett.