Kära fjortisfylla.

Nu regnar det. Hade tänkt att gå på klubbbattle på takterassen ikväll, fast känns måttligt intressant om solen är så här frånvarande. Startar hur som helst med lite merlotdruvor och hotshots hos emson. Kanske kommer solen fram efter det, har visst en förmåga att göra det för mig efter liknande intag. På Facebook (djupt beroende numera) hamnade en midsommarvideo i dagarna, inspelad efter en hel del kaffeshots, där jag glatt erkänner att jag är full. Och så hoppar jag. Konstant. Kameramannen stängde dock av när mina bekännelser mynnade ut i hur mycket jag hatade mitt jobb. Något jag definitvt inte gör. Kanske hade jag bara arbetat lite för mycket för stunden.

Kul video var det iallafall. Och jag ser patetiskt fjortisfull ut. Liksom klar på ögonen men säger ändå att jag är kanonpackad. Så där som folk gör i den åldern, säger att man är full, vinglar och sluddrar, men är ändå allt för klar för att det ska kunna vara sant. Det var ändå första gången för mig, inte ens under fjortistidens glansdagar lyckades jag agera full när jag egentligen inte var det. Första fyllan minns vännerna mer av än jag själv. Vid en liten sjö i förorten mötte tjejerna 84 upp grabbarna desto äldre. Det bjöds på genomskinlig dryck ur colaflaskor och jag gjorde som alla de mina gjorde. Drack. Efter ett par ynka timmar var jag riktigt snurrig. Fröken L:s pappa skulle hämta oss med bilen vid tiotiden (vi var inte vidare gamla) ett par kilometer bort genom skogen. Vi tog oss en bit bort från grabbarna de äldre och då insåg de mina att jag inte alls hade en riktigt ung fjortisfylla. "Men Elin, drack du på riktigt? Vi skulle ju bara låtsas ikväll". Den pakten hade jag helt missat och när jag trillade ner i diket längs stigen och hörde vännerna ropa att lägga på ett kol sträckte jag ut mina armar och halvt i trans mumlade fram ett fyllereligöst "Ni kallar på mig". Fröken L:s pappa mötte upp oss och vår försening skyllde vi på att jag hade vrickat foten, fick lägga upp den i mittensätet och också jag börja agera skådespel för första gången den kvällen. Slutet gott, allting gott. Efter några kräkningar i en plastpåse hos bästisen sov jag som en stock och vaknade med två nya lärdomar och ett nytt intresse. Ett; ha mer koll på andras drickande än på sitt eget. Två; saker är inte alltid vad de ser ut att vara. Och intresset? Transparenta drycker i colaflaskor visade sig vara en höjdare genom hela högstadiet. Riktigt roligt tyckte jag att det var.

Och var jag så lättroad en gång i tiden kanske jag kan överleva även en nutida regnig afton. Lika minnesvärt blir det nog aldrig igen, även om lite uppklätt, dans och socialt häng duger prima för stunden. Och med hotshots med i bilden så vet man aldrig hur det slutar.