Kollektivt självmord alla?

Semestertider och solbrännan är lika frånvarande som världsfreden. Översvämningar i södra Sverige och grått, mulet och dystert i övriga landet. När en stackars individ till och med drunknar i vågorna kan man ju fråga sig hur de egentligen har det i Bangladesh. Men nu ska priserna upp på marknaden, bensinen måste kosta en tjuga per liter och det ska löna sig att köpa miljöalternativ. Och visst, det är ett steg i rätt riktning. Men gör det egetligen någon skillnad? Nja, en knapp sådan för det krävs ett ännu större engagemang globalt för att bromsa vår planet jordens förbestämda utveckling. Utsläppsrätter? Green washing? Köp ett mijlösamvete så är du fri att skita ut hur mycket koldioxid som helst! Vacker lösning. Men det är väl människans natur antar jag; att allt i grund och botten handlar om cash. För när det kommer till kriten handlar det mesta för pengar även för mig.

Om jag kan tjäna tusenlappar på att ta flyget är det klart som fan att jag väljer jetmotor framför ett långsamt tåg. Och sopsortering? Självklart ska man konsekvent slänga rätt sopor på rätt plats; sortera färger på glas, panta sina flaskor, tidningar och papper ska ner i rätt behållare och kaffesumpen i en seperat majspåse. Och man får inte glömma att rycka bort papperslappen från smörbyttan, för dessa sorteras i olika behållare. Att dessutom ta sin lilla miljöbil till tippen med sina grovsopor är en självklarhet för alla. Eller?

Jag kan erkänna. Jag sopsorterar inte allt. Trots att jag är väl medveten om att jag borde. Och trots att jag bor i ett så kallat miljöhus. Det mesta sorteras, men det där med att slänga vissa prylar i en majspåse som sedan ska ligga och ruttna i en seperat behållare har inte riktigt fungerat för mig. Men är det så konstigt? Hur många procent av vår befolkning tror att de sopsorterar? Hur många säger att de gör det? Och hur många gör det på riktigt? Jag tippar på att siffrorna blir låga på det sista och högre på de två första.

Man ska inte underskatta folks intelligens, men däremot inte heller överskatta deras kunskap. Ta över ansvaret. Eller utbilda. Eller både och. Ta den där extra skatten på bilarna och lägg den på tågen. (Jag är inte liberal i miljöfrågor, men i allt annat dock) Och effektivisera statliga arbeten, mindre pengar på onödigt byråkratiskt pappersarbete och mer folk och pengar till att ordna upp för oss idioter som inte orkar/vill/förstår att smörbyttan inte ska ner i vanliga sophinken. Och lägg mer energi på att samarbeta med länderna runt om oss. Öst som Väst. Nord som Syd.

Eller så kan man kanske bara ta och slappna av. Hotet är ju inte sååå nära och vi ska väl ändå leva för dagen. Vi här kommer ju ha det hyfsat bra några generationer, en andra skörd potatis i december och lite regn har vi väl aldrig dött av (nja). Dessutom finns det ju solarium för alla de som tycker vinterhuden måste väck. Att lågt belägna länder som Bangladesh troligtvis sjunker av havsförhöjningen är inte vårt problem. Världen är ändå överbefolkad. Och vi kan ju passa på att rädda några och låta dem tjäna oss i form av jordgubbsplockare med en månadslön motsvarande lilla Kalles veckopeng. Ett slag för mänskligheten och en vinst för oss. De kommer att vara tacksamma.

Egentligen kanske det är bäst att vi snabbar på ännu mer. För människan är nog för dum för denna plats. För dum mot varandra och för dum mot moder natur. Har inte världen ihjäl oss så har vi säkert själva snart lyckats utplåna oss tills det enda som återstår är ett gäng krigande Kannibaler som i likhet med Påsköns forna invånare mot slutet hade knaprat så mycket människohjärna att de alla drabbades av humana formen av galna ko-sjukan. Och vi förtjänar det.