För bra för sorg.

Love hurts, love scars... Ohoo love hurts.. Har en taskig gammal kärleksbalad på repeat i mitt huvud. Måste ha satt igång att spela den under natten för efter att jag vaknade har den tryckt mot mitt stackars huvuds väggar. Vill bara lägga mig ner under täcket med en påse näsdukar, nån liter glass och gråta. Gråta för all den kärlek som gör så ont. Få tycka lite synd om mig själv ett tag. En vecka eller två skulle kanske räcka. Men så inser jag dessvärre att jag är singel, har inte blivit dumpad och har en hyfsad bra tillvaro. Problemet med kärleksbaladen är att jag helt enkelt inte har någon användning för den. Vilket känns fruktansvärt trist. Lika jävla dystert som de grå molnen och den bitande kylan som ligger likt ett täcke över Stockholm idag. Är det okej att självömka några veckor för taskigt väder så skulle jag lätt passa på. Nackdelen är ju att jag inte är vidare ensam om mina väderproblem och inte heller lär de blir långvariga. Får helt enkelt ändra låttexten till life hurts, life scars... Ohoo life is good. Nåt sånt.

Förutom dagens behov av smärta är livet riktigt trevligt. Blev besatt av solen förra veckan, liksom resten av stans invånare. Trots pressat schema lyckades jag hänga på uteserveringar nästan varje dag. Undrar vad folk egentligen har för sig om dagarna för hela veckan har samtliga stora uteserveringar varit fullsmockade ändå från klockan 12. Och för många tycks det inte bara vara ett glas som slinker ner, utan två, tre, fyra. Ja kanske till och med fem. Är alla arbetslösa eller studenter? Eller hemmafruar och hemmamän? Jag och klasskompisen nöjde oss med tre stycken här om dagen. När vi skildes åt ropade hon "Tack för en trevlig kväll". Jag vände mig om och kollade på klockan. Den var tjugo över tre.

Dags att få lite jobb utfört. Ska försöka uppdatera den här lite oftare, men den redan omtalade solen är orsaken till bloggapati. Tack gode gud för kärlekskranka melodier om mornarna. Annars skulle jag nog bli tvungen att lägga ner.